Jaktprov för engelska stående fågelhundar
av Leif Berglund
(texten är skirven för NNFK och finns på deras hemsida)
Jaktproven är den verksamhet som de flesta starkast förknippar lokalklubbarnas verksamhet med. Den uppfattningen är också ganska logisk då jaktproven,
inom klubbarnas verksamhetsområde, drar och skapar mest resurser i form av administration, ekonomi och deltagande medlemmar. Utvecklingen är också att omfattningen av jaktprovsverksamheten ökar och kreativiteten är stor när det gäller nya lösningar för att tillgodose önskemålen. Situationen, som den är beskriven ovan, är jättebra för klubbverksamheten ur flera perspektiv men huvudsyftet glöms ofta bort och av den anledningen följer en kort beskrivning av syfte, genomförande, förberedelser och rekommendationer.
Syfte
Provens syfte är att vara ett bärande informationsunderlag för avelsarbetet med inriktning mot goda jakthundar. Det innebär inte, i första hand, att den premierade hunden själv är den som ska användas i aveln utan jaktprovsresultatet är en indikator på föräldradjurens avelsvärde. Det innebär också att klubbarnas ambition bör vara att få så många olika hundar som möjligt att starta på jaktprov, vilket ger ett brett underlag till skillnad från om ett fåtal hundar startar många gånger.
Beskrivningen ovan är ursprungssyftet som ger oss befogenhet att bedriva jaktprovsverksamhet och detta vi aldrig får glömma. Men det finns flera positiva bieffekter som är drivkraften för många att vara verksamma i klubbarbetet. Främst är det den sociala gemenskapen som klubbarnas verksamhet bidrar till. Det är här man ofta får utlopp för sitt behov av att "prata hund" och på så sätt ingå i det stora nätverket av jaktintresserade fågelhundsägare.
Det finns också en möjlighet att stilla sitt behov av att bedriva tävlingsverksamhet. Tyvärr drar detta behov ofta med sig oönskade inslag där grundsyftet med proven glöms bort och tävlingsiver, prestige m.m. tar över.
Det är alltså mycket viktigt att vi är uppmärksamma och stävjar de oönskade tendenserna i verksamheten på ett tidigt stadium om vi inte ska äventyra möjligheterna att genomföra jaktprov. Det gäller både uppdraget som sådant från SKK men även möjligheter att rekrytera funktionärer och domare.
Genomförande
En ingående teknisk beskrivning av jaktprovens genomförande finns på "http://www.avance.pp.se/ och därefter under jaktprovsinformation och jaktprovsregler.
En översiktlig beskrivning för förstagångsdeltagare är att man får ta del av jaktprovsprogrammet i klubbtidningen Avance eller på resp. klubbsida på nätet. Därefter anmäler man sin hund på de blanketter som tillhandahålls i båda dessa forum. Bekräftelse och tidpunkt, plats m.m. kommer sedan från arrangören.
När man sedan kommer till provplatsen brukar det vara upprop på morgonen där varje domare kontrollerar att alla ekipage (förare och hund) är på plats för att sedan ta med sig sitt parti till provmarken. Förutom domaren finns då en skytt och markledare med som arrangören utsett.
Beroende på vilken klass man startar i så ser provdagen lite olika ut. Det finns tre olika klasser:
Unghundsklass för hundar upp till 24 mån
Öppen klass för hundar över 24 mån och som har godkänt apportbevis.
Segrarklass för hundar som kvalificerat sig genom ett första pris i öppen klass.
Unghundsklassen är en ren kvalitetsbedömning där domaren, i första hand, försöker beskriva de anlagsmässiga egenskaperna hos hunden. Det innebär att det finns en viss acceptens för smärre förbrytelser i det dressyrmässiga hos hunden.
Hunden släpps alltid tillsammans med en annan (parsläpp) och domaren försöker då skapa en bild av hundens jaktliga förmåga och beskriva den i ett omdöme efter varje släpp (ca 15-20 min) inför alla deltagare och senare i en skriftlig kritik som redovisas i Årsboken Avance nr 2, på http://www.setter-co.se/ttf.htm Hasses resultatsida och ofta på resp. klubbsida. Till sin hjälp har domaren regelverket och sin egen jaktliga erfarenhet kallad "domarens fria skön". Det sistnämnda är en subjektiv uppfattning som man som deltagare förbinder sig att acceptera i och med att man anmäler sig till provet. Domarens slutliga omdöme och prissättning är odiskutabelt och måste vara så om verksamhetens uppbyggnad ska fungera. Däremot finns det alltid möjlighet (rekommenderas) att fråga om saker som man inte förstått och det bör göras i provmarken.
Prisvalörerna 1.a, 2:a, 3:a eller 0:a ges då som avslutning på dagen. Beroende på om hunden presterat en jaktsituation som det lossats skott i eller inte så har domaren möjlighet att dela ut etta, tvåa eller trea medan nollan delas ut om det inte lossats skott i jaktsituation eller om hundens kvalitéer inte räcker till. Ett exempel på en vanlig situation är att en hund inte kommer för fågel trots att övriga kvalitéer finns, men i och med att ingen jaktsituation presteras blir resultatet en nolla
Jaktprovsdagens längd varierar för varje ekipage beroende på vad hunden presterar. Oftast hänger det ihop så att "ju bättre hund - ju längre dag".
Öppenklassen är också en ren kvalitetsbedömning där domaren försöker beskriva de anlagsmässiga egenskaperna hos hunden men lägger också stor vikt vid de dressyrmässiga momenten då det är den färdiga jakthunden som ska bedömas. För övrigt gäller samma beskrivning som i unghundsklass förutom:
Man försöker fälla fågel till skillnad från unghundsklassen där man skjuter i luften.
Det krävs att hunden apporterar för att få pris.
Det ställs högre krav på den dressyrmässiga biten vilket gör att det finns fler möjligheter att bli tidigare färdigbedömd p.g.a. att hunden förbrutit sig i något moment och diskvalificerat sig för vidare bedömning.
Segrarklassen är till skillnad från övriga klasser en konkurrensbedömning som närmast liknar tävling. Det innebär att hunden bedöms i jämförelse med de övriga hundarna i partiet och domaren rangerar dom sinsemellan. Kort sagt kan man säga att effektiviteten på kortast möjliga tid avgör vem som står som segrare.
Förutom konkurrensen liknar kravnivån den som finns i öppenklassen.
Det är också segrarklassen som kittlar tävlingsnerven mest och ur det perspektivet kanske den vanskligaste provformen att bedriva, om man ser jaktprovens överlevnad på sikt (tävlingen riskerar att ta över på bekostnad av syftet med jaktprov).
Generellt för alla klasser, men speciellt i segrarklassen, är det alltså viktigt att vi har distans till vad vi håller på med och inser att proven, i första hand, inte är till för sig själva eller förarens eget ego utan dom ska ses som de avelsinstrument de är och som vi har fått i uppdrag att bedriva.
Förberedelser
För att få utbyte av jaktprovet bör du ha förberett hunden med dressyr. Om du känner att du vill ha hjälp eller få veta hur du/hunden ligger till med det dressyrmässiga kan du kontakta någon av de utbildade instruktörerna som finns i klubben.
Du bör ha varit ute och jakttränat tillsammans med din hund så att det inte blir helt nytt för er båda. Att fara på prov med hund som aldrig stått för fågel i jaktterräng ger oftast ett dåligt resultat.
Du bör ha skottränat din hund.
Vattna upp hunden ordentligt före provet (kvällen före och på morgonen) oavsett det är höst eller vinter.
På vintern är det lämpligt att klippa håret på tassar och kanske även överflödigt hår i ljumskar och slaksidor på settrarna.
Försök om möjligt att låta hunden vila någon/några dagar före provet.
Det finns alltid möjligheter att följa med och titta på ett prov utan att delta själv.
Allmänt
Några rekommendationer (f.a. till nya deltagare men även garvade).
Ha distans till jaktproven och se dom för vad dom har för syfte.
Se övriga deltagare som ditt (nya) nätverk och umgås med dom utifrån det faktumet.
Visa respekt för domsluten under dagen. Utgå ifrån att alla domare gör så gott dom kan och ingen domare har som syfte att förfördela någon deltagare.
Visa respekt för dom som är funktionärer. Tänk på att deras arbete är ideellt och den insats som dom gör är bara till för att du och ditt nätverk ska kunna syssla med det ni trivs allra bäst med.
Du behöver aldrig vara nervös för att starta på jaktprov. Tala om att du är ny på prov så finns det alltid många som hjälper dig i ett parti.
Detta är ett (för de flesta) fritidsintresse och vi håller på med det för att det är roligt och intressant.
Slutligen
Jaktproven är den objektivaste formen vi har för bedömning av våra stående fågelhundar och det som kommer därifrån är ett generellt resultat utifrån den vedertagna måttstocken. Det ska också ligga till grund för vårt avelsarbete.
MEN... oavsett du får din hund jaktprovsmeriterad, oavsett om du kan använda den i avel, oavsett om den blir champion o.s.v. är det du själv som har facit på om hunden som sådan är ett lyckat resultat, eftersom det är bara du som vet om din målsättning med hundköpet har infriats. Den bedömning är helt subjektiv och bör inte användas som bedömningsgrund för avel men kanske ändå den som väger tyngst.
Alltså:" TILLÅT DIG VARA NÖJD MED DIN HUND. DEN KÄNSLAN ÖVERFÖR DU DÅ PÅ HUNDEN VILKET I SLUTÄNDAN BRUKAR GE ETT BRA RESULTAT, FÖR BÅDE FÖRARE OCH HUND. MISSNÖJE ÖVER UTEBLIVNA RESULTAT HAR DÄREMOT MOTSATT VERKAN."
Väl mött!